Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Psaltaren 22:17-28 Karl XII 1873 (SK73)

17. Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.

18. Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.

19. De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.

20. Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.

21. Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.

22. Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.

23. Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.

24. Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.

25. Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.

26. Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.

27. De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.

28. Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.

Läs fullständig kapitel Psaltaren 22