10. Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.
11. På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.
12. Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.
13. Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.
14. De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.
15. Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.
16. Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.
17. Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.
18. Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.
19. De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.
20. Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.