8. Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
9. Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
10. Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
11. Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
12. Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
13. Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
14. Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
15. Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
16. Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
17. Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
18. Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;