38. Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
39. Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
40. Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
41. Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
42. De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
43. Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
44. Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
45. Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
46. De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
47. Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
48. Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
49. Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
50. Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne; Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.