31. Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
32. Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
33. Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
34. Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
35. Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
36. Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
37. Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
38. Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
39. Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
40. Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
41. Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
42. De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
43. Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
44. Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
45. Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.