16. Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
17. Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
18. Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
19. De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
20. Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
21. Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
22. Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
23. Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
24. Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
25. Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
26. Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
27. Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
28. Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
29. Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
30. Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
31. Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.