12. Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
13. Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
14. Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
15. Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
16. Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
17. Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
18. Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
19. De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
20. Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
21. Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.