1. En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
2. Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
3. Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
4. Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
5. Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
6. Helvetes band hafva omfattat mig, och dödsens snaror öfverfallit mig.
7. När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
8. Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
9. Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
10. Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
11. Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
12. Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
13. Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.