1. En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.
2. Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.
3. Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.
4. Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.
5. Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.
6. Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.
7. Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.
8. Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;
9. För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.
10. Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.