1. Ett gyldene klenodium Davids. Bevara mig, Gud; förty jag tröstar uppå dig.
2. Jag hafver sagt till Herran: Du äst ju Herren; jag måste för dina skull lida.
3. För de heliga, som på jordene äro, och för de härliga, till dem hafver jag allt mitt behag.
4. Men de som efter en annan löpa, skola stor bedröfvelse hafva; jag vill icke offra deras drickoffer med blod, eller föra deras namn i minom mun.
5. Men Herren är mitt gods och min del; du uppehåller min arfvedel.
6. Lotten är mig fallen i det lustiga; mig är en skön arfvedel tillfallen.
7. Jag lofvar Herran, den mig råd gifvit hafver; tukta mig också mine njurar om nattena.
8. Jag hafver Herran för ögon alltid: ty han är mig på högra handene; derföre skall jag väl blifva vid mig.
9. Derföre gläder sig mitt hjerta, och min ära är glad, och mitt kött skall säkert ligga.