1. Halleluja. Lofva Herran, min själ.
2. Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.
3. Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.
4. Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.
5. Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;
6. Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;
7. Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna.
8. Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga.
9. Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.
10. Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.
Läs fullständig kapitel Psaltaren 146