6. Deras lärare störte öfver en sten; så skall man då sedan höra mina läro, att hon lustig är.
7. Vår ben äro förströdd allt intill helvetet, såsom då en upprifver och uppkastar jordena.
8. Ty uppå dig, Herre, Herre, se min ögon. Jag tröster uppå dig; bortkasta icke mina själ.
9. Bevara mig för den snaro, som de mig satt hafva, och för de ogerningsmäns gildre.
10. De ogudaktige falle med hvarannan uti sina egna nät; men jag gånge alltid framom.