1. En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;
2. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.
3. De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.
4. Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.
5. Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.
6. Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;
7. Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;
8. Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.
Läs fullständig kapitel Psaltaren 129