3. Så uppsvulge de oss lefvande, då deras vrede sig öfver oss förgrymmar;
4. Så fördränkte oss vatten; strömmar ginge öfver våra själar;
5. Vatten ginge allt för högt öfver våra själar;
6. Lofvad vare Herren, att han icke gifver oss till rofs uti deras tänder.
7. Vår själ är undkommen, såsom en fogel ens foglafängares snaro; snaran är söndergången, och vi äre löse.
8. Vår hjelp står i Herrans Namn, den himmel och jord gjort hafver.