77. Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.
78. Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.
79. Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.
80. Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.
81. Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.
82. Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?
83. Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.
84. Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?
85. De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.
86. Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.
87. De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.
88. Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.
89. Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.
90. Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.