125. Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.
126. Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.
127. Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.
128. Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.
129. Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.
130. När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.
131. Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.
132. Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.
133. Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.
134. Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.
135. Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.
136. Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.