Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Psaltaren 112:1-10 Karl XII 1873 (SK73)

1. Halleluja. Säll är den som Herran fruktar, den som stor lust hafver till hans bud.

2. Hans säd skall väldig vara på jordene; de frommas slägte skall välsignadt varda.

3. Rikedom och ymnoghet skall vara i hans hus, och hans rättfärdighet blifver evinnerliga.

4. Dem fromma går ljus upp i mörkret, af den nådeliga, barmhertiga och rättfärdiga.

5. Säll är den som barmhertig är, och gerna lånar; och lagar så sina saker, att han ingom orätt gör.

6. Ty han skall blifva evinnerliga; den rättfärdige skall aldrig förgäten varda.

7. När en plåga kommer, fruktar han sig intet; hans hjerta hoppas stadeliga uppå Herran.

8. Hans hjerta är tröst, och fruktar sig intet, tilldess han på sina fiendar lust ser.

9. Han utströr, och gifver dem fattigom; hans rättfärdighet blifver evinnerliga; hans horn skall upphöjdt varda med äro.

10. Den ogudaktige skall det se, och honom skall förtrytat; sina tänder skall han bita tillsamman, och förgås; ty hvad de ogudaktige gerna vilja, det blifver omintet.

Läs fullständig kapitel Psaltaren 112