19. Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
20. Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
21. Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
22. Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
23. Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
24. Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
25. Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
26. Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
27. Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
28. Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.