14. På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
15. Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
16. Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
17. Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
18. Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
19. Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
20. Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
21. Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
22. Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
23. Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
24. Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
25. Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
26. Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;