26. Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
27. Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
28. Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
29. Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
30. Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.