20. Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
21. De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
22. Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
23. De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
24. De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
25. När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
26. Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
27. Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
28. Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
29. Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
30. Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.