12. Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
13. Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
14. Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
15. De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
16. Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
17. De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
18. De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
19. Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
20. Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
21. De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
22. Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
23. De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
24. De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
25. När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
26. Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;