1. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
2. Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
3. Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
4. De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
5. Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
6. Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
7. Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.