1. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
2. Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
3. Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
4. De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;