1. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
2. Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
3. Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
4. De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
5. Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
6. Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
7. Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
8. De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
9. Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
10. De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
11. Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;