11. Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;
12. Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.
13. Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.
14. Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:
15. Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.
16. Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.
17. Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.
18. De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;
19. Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.
20. Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.
21. Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;
22. Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.
23. Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.
24. Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.
25. Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.
26. Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.
27. De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.
28. Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.
29. Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.
30. Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.