11. Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.
12. När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.
13. Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.
14. Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;
15. Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;
16. Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.
17. Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.
18. De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.
19. Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.
20. Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;
21. De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;
22. Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.
23. Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.
24. Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.
25. Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.
26. Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.
27. Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.
28. Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.