1. Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.
2. Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.
3. Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;
4. Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;
5. Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.
6. Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.
7. Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.
8. Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.
9. Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.