10. Han förkrossar och nedertrycker, och till jordena slår den fattiga med våld.
11. Han säger i sitt hjerta: Gud hafver förgätit det; han hafver bortdolt sitt ansigte, han ser det aldrig.
12. Statt upp, Herre Gud; upphäf dina hand; förgät icke den elända.
13. Hvi skall den ogudaktige försmäda Gud, och i sitt hjerta säga: Du sköter der intet om?
14. Du ser det ju; förty du skådar vedermödo och jämmer, det står i dina händer; de fattige befalla det dig; du äst de faderlösas hjelpare.
15. Bryt sönder dens ogudaktigas arm, och besök det onda; så skall man hans ogudaktiga väsende intet mer finna.
16. Herren är Konung alltid och evinnerliga; Hedningarna måste förgås utu hans land.
17. De fattigas trängtan hörer du, Herre; deras hjerta är visst, att ditt öra aktar deruppå;
18. Att du skaffar dem faderlösa och fattiga rätt; att menniskan icke mer skall högmodas på jordene.