1. Ho är som en vis? Och ho kan det uttyda? Menniskones vishet upplyser hennes ansigte; men den der oförvägen är, honom hatar man.
2. Jag håller Konungens ord, och Guds ed.
3. Var icke för hastig till att gå ifrå hans ansigte, och blif icke i en ond sak; ty han gör hvad honom lyster.
4. I Konungens ord är magt, och ho kan säga till honom: Hvad gör du?
5. Den der budet håller, han skall intet ondt försöka; men ens vis mans hjerta vet tid och sätt.
6. Ty hvart och ett anslag hafver sin tid och sätt; ty menniskones olycka är mycken med henne.
7. Ty hon vet icke hvad varit hafver; och ho kan säga henne, hvad varda skall?
8. En menniska hafver icke magt öfver andan, till att förmena andan; och hafver icke magt i dödsens tid, och varder icke lös gifven i stridene; och ett ogudaktigt väsende hjelper den ogudaktiga intet.
9. Allt det hafver jag sett, och gaf mitt hjerta till all verk, som ske under solene; en menniska råder understundom öfver den andra, sig till skada.
10. Och der såg jag ogudaktiga, som begrafne voro; som gångit och vandrat hade i heligt rum, och voro förgätne i staden, att de så gjort hade; det är ock fåfängelighet.