20. Vishet stärker den visa, mer än tio väldige, som i stadenom äro.
21. Ty det är ingen menniska på jordene, som godt gör, och icke syndar.
22. Lägg ock icke på hjertat allt det man säger; på det du icke skall höra din tjenare banna dig.
23. Ty ditt hjerta vet, att du ock ofta androm bannat hafver.
24. Sådant allt hafver jag försökt visliga. Jag tänkte: Jag vill vara vis; men visheten kom långt ifrå mig.
25. Det är fjerran, hvad skall det varda? Och det är fast djupt, ho kan finnat?
26. Jag vände mitt hjerta till att förfara, och uppspörja, och uppsöka vishet och konst, till att förfara de ogudaktigas dårhet, och de galnas villfarelse;
27. Och fann, att en sådana qvinna, hvilkens hjerta är nät och snara, och hennes händer bojor äro, är bittrare än döden. Den Gudi täck är, han undkommer henne; men syndaren varder genom henne fången.
28. Si, det hafver jag funnit, säger Predikaren, hvart efter det andra, att jag måtte finna konst.
29. Och min själ söker ännu, och hafver intet funnit. Ibland tusende hafver jag funnit en man; men ingen qvinno hafver jag funnit ibland alla. Allena skåda härtill: Jag hafver funnit, att Gud hafver gjort menniskona rätta; men de söka många konster.