19. Ty menniskone går såsom fä; såsom det dör, så dör ock hon, och hafva alle enahanda anda; och menniskan hafver intet mer än fä; ty allt är fåfängelighet.
20. Allt far till ett rum; allt är gjordt af stoft, och varder till stoft igen.
21. Ho vet, om menniskones ande far uppåt, och fänadens ande nederåt, under jordena?
22. Derföre säger jag, att intet är bättre, än att en menniska är glad i sitt arbete; ty det är hennes del. Ty ho vill dertill komma henne, att hon ser hvad efter henne ske skall?