16. Ve dig, land, hvilkets Konung barn är, och hvilkets Förstar bittida äta.
17. Väl är dig, land, hvilkets Konung ädla är, och hvilkets Förstar äta i rättom tid, till styrko, och icke till vällust.
18. Ty för lättjas skull förfalla bjelkarna, och för försummeliga händers skull varder huset drypande.
19. Det våller, att de bereda bröd till vällust, och vinet måste glädja de lefvande, och penningen måste dem allt uträtta.
20. Banna icke Konungenom i ditt hjerta, och banna icke dem rika i dinom sängakammar; ty foglarna under himmelen föra dina röst, och de der vingar hafva, säga det efter.