12. De ord, som gå af ens vis mans mun, äro täckelig; men ens dåras läppar uppsvälja honom.
13. Begynnelsen på hans ord är dårskap, och änden är skadelig galenskap.
14. En dåre hafver mång ord; ty menniskan vet icke hvad varit hafver; och ho vill säga henne, hvad efter henne komma skall?
15. De dårars arbete varder dem svårt, efter man icke vet gå in i staden.
16. Ve dig, land, hvilkets Konung barn är, och hvilkets Förstar bittida äta.
17. Väl är dig, land, hvilkets Konung ädla är, och hvilkets Förstar äta i rättom tid, till styrko, och icke till vällust.
18. Ty för lättjas skull förfalla bjelkarna, och för försummeliga händers skull varder huset drypande.
19. Det våller, att de bereda bröd till vällust, och vinet måste glädja de lefvande, och penningen måste dem allt uträtta.
20. Banna icke Konungenom i ditt hjerta, och banna icke dem rika i dinom sängakammar; ty foglarna under himmelen föra dina röst, och de der vingar hafva, säga det efter.