27. Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
28. Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
29. Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
30. Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
31. Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
32. Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
33. Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
34. Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.