2. Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
3. Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
4. O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
5. Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
6. Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
7. Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
8. All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
9. De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
10. Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
11. Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
12. Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
13. Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
14. Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;