Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Ordspråksboken 7:4-17 Karl XII 1873 (SK73)

4. Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;

5. Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.

6. Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;

7. Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.

8. Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;

9. I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;

10. Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;

11. Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;

12. Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.

13. Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:

14. Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.

15. Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.

16. Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;

17. Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.

Läs fullständig kapitel Ordspråksboken 7