19. Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
20. Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
21. Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
22. Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
23. Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
24. Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
25. Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
26. Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
27. Hennes hus äro helvetes vägar, der man nederfar uti dödsens kammar.