1. Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
2. Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
3. Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
4. Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
5. Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet.
6. Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
7. Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
8. Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
9. Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
10. Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
11. Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;