19. Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.
20. Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.
21. Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.
22. Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.
23. Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.
24. Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.
25. Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.
26. Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.