14. En Konung, som de fattiga troliga dömer, hans säte blifver evigliga beståndandes.
15. Ris och straff gifver vishet; men ett barn, som hafver sjelfsvåld, skämmer sina moder.
16. Der månge ogudaktige äro, der äro många synder; men de rättfärdige skola se deras fall.
17. Tukta din son, så skall han vederqvicka dig, och göra dine själ vällust.
18. När Prophetien ute är, så förskingras folket; men väl är honom, som lagen vid magt håller.
19. En tjenare låter icke näpsa sig med ordom; förty, om han än förstår det, så tager han sig dock intet deraf.
20. Ser du en, som snar är till att tala, det är mera hopp uppå en dåra, än uppå honom.
21. Om en tjenare varder af ungdom kräseliga hållen, så vill han sedan vara en herre.
22. En vredsam man kommer träto åstad, och en harmse man gör många synder.
23. Menniskones högfärd skall omstörta henne; men ära skall upphöja den ödmjuka.
24. Den som med tjufvar del hafver, hörer bannas; och säger icke till, han hatar sitt lif.
25. Den som rädes för menniskom, han kommer på fall; men den som sig förlåter uppå Herran, han varder beskyddad.
26. Månge söka ens Förstas ansigte; men hvars och ens dom kommer af Herranom.
27. En orättfärdig man är dem rättfärdigom en styggelse; och den som på en rätt väg är, han är dens ogudaktigas styggelse.