13. Fattige och ockrare bo ibland hvarannan; begges deras ögon upplyser Herren.
14. En Konung, som de fattiga troliga dömer, hans säte blifver evigliga beståndandes.
15. Ris och straff gifver vishet; men ett barn, som hafver sjelfsvåld, skämmer sina moder.
16. Der månge ogudaktige äro, der äro många synder; men de rättfärdige skola se deras fall.
17. Tukta din son, så skall han vederqvicka dig, och göra dine själ vällust.
18. När Prophetien ute är, så förskingras folket; men väl är honom, som lagen vid magt håller.
19. En tjenare låter icke näpsa sig med ordom; förty, om han än förstår det, så tager han sig dock intet deraf.