17. En menniska, som uppå ens själs blod orätt gör, han varder icke behållen, det han än i kulona fore.
18. Den der i fromhet vandrar, han blifver vid sig; men den en ond väg går, han måste engång falla.
19. Den sin åker brukar, han skall få bröd nog; men den der far efter att gå fåfäng, han skall få fattigdom nog.
20. En trofast man varder mycket välsignad; men den der fiker efter att varda rik, han skall icke oskyldig blifva.
21. Anse personen är icke godt; ty han gjorde väl illa för ett stycke bröd.
22. Den som hastar efter rikedom, och är nidsk, han vet icke, att honom skall nöd uppåkomma.
23. Den ena mennisko straffar, han skall sedan ynnest finna, mer än den der smekrar.
24. Den som tager ifrå fader eller moder, och säger: Det är icke synd; han är förderfvarens stallbroder.
25. En högmodig man uppväcker träto; men den som förlåter sig uppå Herran, han varder fet.