6. Älskarens slag äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit.
7. En mätt själ trampar väl på hannogskakona; men ene hungrogo själ är allt bittert sött.
8. Såsom en fogel, den ifrå sitt näste viker, alltså är den som ifrå sitt rum viker.
9. Hjertat fröjdar sig af salvo och rökverk; men en vän är behagelig för själenes råds skull.
10. Din vän och dins faders vän förlåt icke, och gack icke uti dins broders hus, när dig illa går; ty en granne vid handena är bättre, än en broder långt borto.
11. Var vis, min son, så gläder sig mitt hjerta, så vill jag svara honom, som mig försmäder.
12. En vis man ser det onda, och gömmer sig undan; men de fåkunnige gå derigenom, och få skada.
13. Tag honom sin klädnad bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för dens främmandes skull.
14. Den sin nästa med höga röst välsignar, och står bittida upp, det varder honom för en banno räknadt.
15. En trätosam qvinna, och ett stadigt drypande då fast regnar, varda väl vid hvarannan liknad.
16. Den henne uppehåller, han håller väder, och vill fatta oljona med handene.
17. En knif hvetter den andra, och en man den andra.
18. Den sitt fikonaträ bevarar, han äter frukten deraf; och den sin herra bevarar, han varder ärad.
19. Lika som skuggen i vattnet är emot ansigtet; alltså är ens menniskos hjerta emot den andra.
20. Helvetet och förderfvet varda aldrig full, och menniskornas ögon varda ock aldrig mätt.
21. En man varder igenom rosarens mun bepröfvad, såsom silfret i degelen, och guldet i ugnen.