19. Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt.
20. Då intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter.
21. Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad.
22. Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat.
23. En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen.
24. Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet.
25. Då han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta.
26. Den som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda.