7. Vishet är dem galna allt för hög; han tör icke upplåta sin mun i portenom.
8. Den sig sjelfvom skada gör, honom kallar man väl en hufvudskalk.
9. Ens dåras tanke är synd, och en bespottare är en styggelse för menniskomen.
10. Den är icke stark, som i nödene icke fast är.
11. Hjelp dem som man döda vill, och drag dig icke undan för dem som man dräpa vill.
12. Säger du: Si, vi förståt intet; menar du, att den der hjertan vet, märker det icke; och den der på själena akt hafver, känner det icke; och lönar menniskone efter hennes gerningar?
13. Ät, min son, hannog, ty det är godt; och hannogskaka är söt i dinom hals.
14. Alltså lär vishetena för dina själ; när du finner henne, så varder det framdeles väl gåendes, och ditt hopp skall icke fåfängt vara.