Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Ordspråksboken 22:8-17 Karl XII 1873 (SK73)

8. Den som orätt sår, han skall uppskära vedermödo, och skall igenom sins ondskos ris förgås.

9. Ett mildt öga varder välsignadt; ty han gifver af sitt bröd dem fattiga.

10. Drif ut bespottaren, så kommer kifvet bort; så vänder igen träta och smälek.

11. Den som ett trofast hjerta hafver, och täckeliga talar, hans vän är Konungen.

12. Herrans ögon bevara godt råd; men föraktarens ord omstörter han.

13. Den late säger: Ett lejon är ute; jag måtte varda dräpen på gatone.

14. Ens skökos mun är en djup grop; dem Herren ogunstig är, han faller deruti.

15. Galenskap är i piltens hjerta; men tuktans ris drifver den långt ifrå honom.

16. Den som den fattiga orätt gör, på det hans gods må mycket varda, han skall ock gifva enom rikom, och fattig varda.

17. Böj din öron, och hör de visas ord, och lägg uppå hjertat mina läro.

Läs fullständig kapitel Ordspråksboken 22