1. Rykte är kosteligare än stor rikedom; och ynnest bättre än silfver och guld.
2. Rike och fattige måste vara ibland hvarannan; Herren hafver gjort dem alla.
3. Den kloke ser det onda, och tager sig vara; de oförnuftige löpa igenom, och få skada.
4. Der man lider i Herrans fruktan, der är rikedom, ära och lif.
5. Spjut och snaror äro på dens vrångas väg; men den som drager sig der långt ifrå, han bevarar sitt lif.
6. Såsom man vän ett barn, så låter det icke af, då det gammalt varder.
7. Den rike råder öfver de fattiga, och den som borgar, han är hans träl som lånar.
8. Den som orätt sår, han skall uppskära vedermödo, och skall igenom sins ondskos ris förgås.
9. Ett mildt öga varder välsignadt; ty han gifver af sitt bröd dem fattiga.
10. Drif ut bespottaren, så kommer kifvet bort; så vänder igen träta och smälek.
11. Den som ett trofast hjerta hafver, och täckeliga talar, hans vän är Konungen.
12. Herrans ögon bevara godt råd; men föraktarens ord omstörter han.
13. Den late säger: Ett lejon är ute; jag måtte varda dräpen på gatone.
14. Ens skökos mun är en djup grop; dem Herren ogunstig är, han faller deruti.
15. Galenskap är i piltens hjerta; men tuktans ris drifver den långt ifrå honom.
16. Den som den fattiga orätt gör, på det hans gods må mycket varda, han skall ock gifva enom rikom, och fattig varda.
17. Böj din öron, och hör de visas ord, och lägg uppå hjertat mina läro.