15. Det är dem rättfärdiga en glädje, att göra det rätt är; men fruktan blifver dem som illa göra.
16. En menniska, som ifrå klokhetenes väg, hon skall blifva uti de dödas hop.
17. Den som gerna lefver i vällust, han skall blifva fattig; och den der vin och oljo älskar, han varder icke rik.
18. Den ogudaktige måste i dens rättfärdigas stad utgifven varda, och föraktaren för de fromma.
19. Bättre är att bo uti ett öde land, än när en trätosamma och ensinnada qvinno.
20. Uti dens visas hus är en lustig skatt, och olja; men en dåre förtärer det.
21. Den som far efter barmhertighet och godhet, han finner lif, barmhertighet och äro.
22. En vis man vinner de starkas stad, och omstörter hans magt genom hans säkerhet.
23. Den sin mun och tungo bevarar, han bevarar sina själ för ångest.
24. Den som stolt och öfverdådig är, han kallas en lösaktig menniska, den i vredene stolthet bevisar.
25. Den late dör öfver sine önsko; ty hans händer vilja intet göra.
26. Han önskar dagliga; men den rättfärdige gifver, och nekar intet.
27. De ogudaktigas offer är en styggelse; ty det varder i synd offradt.
28. Ett lögnaktigt vittne skall förgås; men den som höra gitter, honom låter man ock tala igen.