23. Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
24. Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
25. Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
26. Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
27. Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
28. Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.